jag hoppar in i duschen sköljer bort tårarna som rinner längs mina kinder. ikvälll dränker jag mina tårar i en flaska absolut & sen får ja se när kvällen avslutas för mig, eller om jag fortfarande kan stå på mina ben i morgon.

jag är alltid nummer två, jag har aldrig varit där uppe på toppen, har aldrig känt mig uppskattad . aldrig. jag är bara en liten idiot som inte änns egentligen bör finnas här. ni vill ju inte ha mig, det märks så jälva tydligt. ja existerar inte, jag vet att ja bara är ivägen & inte vill ha mig. så varför ska jag stanna? varför? ja pallar inte att inte känna mig uppskattad, eller älskad. nej, dagen är totalt förstöd, tack så jälva mycket...

jag är hemma nu, bör städa egentligen för pappi dampar lite smått på mig för att ronja & my ska komma hit. ska ju ha tösamiddag idag, blev bara ja, ronja & my i slutändan, hrrm .

det är lite mer än två år sedan nu, hemskt hemskt, mega hemskt. & nu tar mamma & pappa tag i det, hrrm , random. sjukt, kanske kan bli rik? who knows. haha

ja har knappt varit hemma nu den senaste tiden & fatta hur underbart det varit, iallafall inte varit hemma när hela familjen varit hemma (d.v.s pappa). det är riktigt jobbigt att ha det precis så. känns bara helt fel att vi inte änns kan vara i samma rum i änns två sekunder utan att någon käftar, fan inte okej!

ronja kunde tyvärr inte komma längre, så det blir jag & my som får ha tjejmiddagen helt själva.

iallfall ikväll hbg festivalen med förmodligen kevin, my & förmodligen ronjis!