jag tänker inte vakna mer, jag tänker inte leva, hejdå och förlåt.

jag hör vad du säger, men vem fan säger att jag lyssnar?

jag vet att du inte bara är min längre. jag vet att ja ger upp i morgon. varför ska jag kämpa när jag inte får något ut av det? jag gör allt som jag kan utan att bli skjuten för att få saker a tt fungera. men jag lyckas inte få sakerna att fungera. inget i mitt liv fungerar. och just nu insåg jag att jag förlorat dig helt.

igår fick ni se mitt rätt jag, ni fick höra om några av mina problem. men mer ska ni inte få veta, ni har sabbat mitt liv och ni kommer sabba så himla mycket mer. mitt liv är nästan redan slut, vet inte vad nästa steg blir. det är knappt lönt att kämpa mer. jag är misslyckad, fel, jag vet. för jag hör det dag in och dag ut av er alla.

jag har fastnat och kan inte ta mig härifrån längre. jag kommer aldrig kunna ta mig tillbaka på rätt stig.

det ända jag visar nu förtiden är ett fejkat leende och en fejkad josefine, inte ofta leendet på mina läppar är äkta och mina ord om hur glad, lycklig osv jag är. inget är i stort sett sant. jag lever i en värld full av lögner och det börjar bli lite för jobbigt att leva med det.

klart vissa studen kasnke jag inte är depp, jag kanske mår bra, lite bra iallfall. men det går över så jälva fort. ni ska nog få veta när det är slut, när jag verkligen ger upp och gör det jag inte riktigt vågar, men en bit på vägen är jag. det fixar jag alldeles strax.

måndag: skola, battis,

tisdag: hoppa battis? möte på skolan,

onsdag: skola, hoppa battis?

torsdag: praktik, hoppa battis?

fredag: skola,

lördag: battis,

söndag: battis,

mycket kan ändras, men det får vi se när det kommer. allt är så klabbigt nu och jag känner att ja inte pallar vissa saker mer. så jag får se hur allt ser ut veckorna framöver.