josefineemma

Alla inlägg under november 2010

Av Josefine - 11 november 2010 22:37

sitter här nu och kollar tv, jag du och dupree om ni inte förstod det. har sett den innan men har total glömt den så ska kolla på den igen, me like!


idag kom en tjej till och provred battis och jag gillade verkligen denna tjejen, (bara genom att ha mejlat lite så var detta helt klart min favorit!). jag red battis lite först och vidade honom, han kändes lite seg men tittig, var sååå många spöken överallt, haha. fegis!

sen fick tjejen prova rida lite och ja det såg super bra ut, battis gick i form osv. han gillade helt klart tjejen, precis som jag gjorde! så hon ska komma och provrida några gånger till, sen får vi se vad som blir av det, förmodligen blir hon ju medryttare på battis, vilket jag och battis vill och de kom vi fram till efter att ha diskuterat lite. hihi. nästa gång hon kommer blir på söndag, ska hoppa lite då så hon får testa på det oxå och det ser jag fram emot, funderar starkt på att ta med kameran!


iallafall så har jag varit hos kevin idag, mega mysigt. verkligen. & sen blev det till stallet och natta battis, är så kasst väder så de får stå inne i natt! helt klart!


nu ska jag kollar vidare på filmen faktist. sen får jag se hur det går med skolan osv i morgon, om jag pallrar mig dit eller om jag tar en dag hemma och pysslar om battis lite extra för det förtjänar han.

Av Josefine - 10 november 2010 20:16

jag vet hur tårar smakar, jag vet hur läppar ler

jag vet hur kroppen skakar när man inte orkar mer


kan inte bara någon hjälpa mig att få ett slut på detta? jag vet inte vad jag ska göra och jag är så trött på att inte kunna få vara glad, att inte kunna få skratta och le. för jag blir så tråkig när jag inte mår bra, jag orkar faktist inte detta, jag önskar allt vart annorlunda, att jag var någonannanstans, försvunnen, borta i paradiset. jag kan inte säga att jag är lycklig nu, (jag har mina stunder där jag kan bli lite gladare såklart så missförstå mig inte) jag mår inte bra för fem öre. det är med nöd och näppe jag klarar av mitt liv nu, jag har varit hemma nu dessa dagarna trots att jag inte borde, men jag måste få rätt på mitt liv innan jag kastar mig ut i världen igen. därför jag har varit frånvarande från omvärlden nu i några dagar, varit "försvunnen" åk hemifrån mitt i natten/morgonen för att ja inte klarat av att vara hemma... (dock har jag itne varit ute hela tiden, men det är min och ****** hemlighet) och har kommit hem sen på kvällen/natten och cyklat vidare typ efter bara någon timme hemma. mycket sömn och mat har det inte blivit de senaste dagarna, men vad ska jag göra? jag mår piss rent ut sagt. ingen hjälper, inget hjälper. saker kan vara bra för stunden, men det är inget långvarit. det borde egentligen gå uppåt, men det går bara mer neråt, för var sekund som går, för var sekund jag får tänka. jag önskar bara att ja kunde få bort paniken, ångesten, skakningarna och tårarna... bara få allt att försvinna.

Av Josefine - 10 november 2010 19:44

Feel these four walls closing in
Face up against the glass
i'm looking out mmmm
"Is this my life?"
I'm wondering
it happened so fast
how do i turn this thing around?
is this the bed i chose to make
There's greener pastures
I'm thinking about mmmm
wide open spaces far away..all i want is the wind in my hair
To face the fear
but not feel scared

wild horses i wanna be like you

Throwing caution to the wind , Ill run free too
wish i couldrecklessly love like i'm longing too
I wanna run with the ride horses
Run with the wild horses

I see the girl i wanna be

Riding bareback
carefree along the shore
if only that someone was me
jumping head first
headlong without a thought
To act and damn the consequence
how i wish it could be that easy
But fear surronds me like a fence
I wanna break free

all i want is the wind in my hair

To face the fear
but not feel scared

Recklessly abandoning myself before you

I wanna open up my heart
tellin' you how i feel

Av Josefine - 9 november 2010 00:05

 

depp och nu stängs datan av i ett tapper försök till att få sova.. tyckte jönsa var lite för naken på de andra bildenra så en rosa klännign fick hon på sig. ska frsöka använa mig av henne för att göra min bloggning roligare. tror ni att de hade varit något? jag gör ett försök, gillas det inte säg till så tar jag bort det! iallafall, ett tappert sovförsök gör jag nu. natti natti.

Av Josefine - 8 november 2010 22:40

1 timmes sömn på 36 timmar, tror ni jag kommer få sova mycket i natt?

jag chansar på 2-4 timmar, som max, för jag är trött, men inte mer.

Av Josefine - 8 november 2010 22:04

jag sitter här i mörkret och har noll kontroll över mig själva, jag lyssnar på sån musik jag inte brukar lyssna på, jag känner hur tårarna kommer, för jag vet att ja inte har någon, ingen. ni tror att ni vet, ni tror att ni förstår, men ni har inte levt utan vänner, utan någon familj, utan någon som bryr sig, som älskar en. jag har, i för många år. just nu funderar jag på var jag kan ta vägen. jag tänker inte vara hemma mer, jag sticker, jag rymmer, föralltid. jag vet faktist inte var jag ska ta vägen längre, hur jag ska göra, hur jag ska bete mig. inget kan få mitt hjärta att slå normalt, inget kan få bort paniken, ångesten och ingen kan få mig att få tillbaka kontrollen över mig själva. jag har för många gånger under kort tid förlorat kontrollen och idag är en sådan dag, jag tar sönder saker, skadar mig själva, jag vill skada andra. men så långt har jag inte kommit, bara enbart i mina drömmar. ni kan gått få veta vem jag är egentligen, det är så mycket som går att dölja med rätt kläder, smink och utseendet. jag är en tjej till utseendet och en tjej till insidan, henne på insidan vill ni inte träffa, de kan jag lova er.

musiken jag lyssnar på nu påminner mig om två tjejer, som lyste upp min sommar något så otroligt mycket (om man bortser från ***** då) ingen musik som fall mig i smaken innan, men i somras när man lyssnade på musiken med er, headbanga och så, då började man tycka om det, inse att de faktist inte är så kasst som jag fått för mig, usch ja, jag är så sjuk... på fel sätt. & blir det inte bättre snart lovar jag er att jag kommer lämna er alla trots att ja inte vill, men jag orkar inte leva ett liv med självmordstankar, ärren och frågeteckena som ja har i mitt huvud, fast det värsta är frågorna från er för det finns ingen riktigt förklaring till varför det är såhär.

Ovido - Quiz & Flashcards